En lysande stjärna

Konsertreportage och intervju från Vieux Farka Tourés besök i Malmö

Vieux Farka slide

Konsert på Inkonst 6 november

Över 250 människor har tagit sig ut i novemberregnet denna kväll för att lyssna till en av de nu starkast lysande stjärnorna på Malis musikhimmel – Vieux Farka Touré, legenden Ali Farka Tourés son.

Kvällen inleds med låten Touri från skivan The Secret (2011). Med sin akustiska gitarr och sin karakteristiska starka röst tar Vieux Farka Touré scenen i anspråk, iklädd traditionell kostym med lila färginslag.  Publiken är ett vaggande, dansande hav framför scenen.  Många låtar är från den nya skivan Mon Pays – Vieux Farka Tourés hyllning till hemlandet som hyser så många talangfyllda musiker, men som härjats av svåra konflikter under de två senaste åren.

Stundtals gör Vieux Farka Touré korta mellansnack med mycket humor och skratt. Han ber om mer ljus för att se att publiken verkligen dansar. Samtliga fyra musiker på scen ser ut att ha väldigt kul tillsammans. De kör solon var och en mellan varven och bryter de ganska repetitiva rytmerna. Youssouf Diabaté på ngoni, en ständigt leende virtuos, byter stundtals till en talking drum och gör starka bejublade solon. På scen är också en basist och en trummis som i vissa låtar spelar kalebass. Efter halva konserten har tempot vridits upp rejält och publiken ger långa applåder, visslingar och rop efter varje låt.  När musikerna applåderats in och gett ett par extranummer, går de leende av scen. Själv kommer jag att ha tonerna från slutlåten dunkande i huvudet i flera dagar framöver, låten där hela publiken stämde in och sjöng a cappella tillsammans.

i

Intervju i samband med konferencen Musikens roll i samhället – med situationen i Mali som utgångspunkt, Inter Arts Center, Malmö

Vieux Farka konferenceIntervjuad och tolkad från franska av Eva Omagbemi

Vieux Farka Touré är son till Ali Farka Touré och kommer från Niafunké, tio mil från Timbuktu, i norra Mali. Nu lever han med sin familj i Bamako.

När alla stridigheter började, var befann du dig?

– Jag var i Bamako när striderna utvecklades. Från början var det ingen osämja mellan rebellerna, dvs. tuaregerna som vill ha självständighet, och de civila. När islamisterna kom blev det stora problem, genom sharialagarna som infördes. Det är svårt för civila när man inte vet vad olika människor representerar: rebell eller islamist eller armén. Jag tror inte att islamisterna egentligen bryr sig så mycket om islam och vem som får göra det ena eller det andra. Det handlar snarare om “business”.

Hur var det i Bamako den här tiden?
– Till en början gick allt som vanligt. Men när presidenten avsattes och interim-regeringen tog över, förbjöds vi att spela musik. I norra Mali dödades man om man spelade. I södra Mali förbjöds man att spela eftersom det innebar att många människor samlades. Musiken förenar människor i Mali. Därför sågs det som hot om att göra revolt när människor spelade.

Hur är det idag?
– I Mali är människor lugna och söker inte problem. Vi har starka familjeband och det är förbjudet att skapa våld mellan släkter. Dessutom har befolkningen i Mali mer pengar än regeringen. Regeringen har inte så mycket att säga till om och de gör ingenting heller. De försöker mest få pengar i egen ficka.

Har konflikten påverkat samarbeten mellan musiker? (Fråga från publiken)
– Alla musiker som inte turnerar internationellt har problem. De här musikerna spelar på restauranger och barer, mot att de får mat. Nu har de inte ens kunnat göra det. Musiker som har turnerat utomlands har delat med sig och stöttat musiker hemma. Det går inte att överleva som musiker om man inte turnerar i andra länder. Vi stödjer musiker hemma  när vi är på turné.

Är de muslimska fundamentalisterna från Mali? Finns det stöd för dem bland civila? (Fråga från publiken)

– Nej. De som kallar sig islamister pratar bara arabiska eller andra språk. De förstår inte lokalspråken i Mali. Vissa civila är med. Islamisterna betalar 500 euro/dag till de som stödjer dem. De har mycket pengar i omlopp, dollar, euro och pund men inga CEFA (västafrikanska franc). Det är också mycket droger i omlopp.

Har musikernas repertoar förändrats? Är ni rädda för att sjunga vissa saker? (Fråga från publiken)

– Jag är inte rädd. Jag sjunger allt. Om texter har ändrats är de snarare mer kritiska. Om man är en okänd musiker kan det innebära en risk, men är man känd internationellt är det inte någon större fara.

Vieux 2Har konflikten ändrat musikaliska samarbeten mellan tuareger och andra musiker i Mali? (Fråga från publiken)
– Jag har vuxit upp tillsammans med tuareger, vi är vänner. De som tar till vapen är inte välkomna tillbaks. Hos oss säger vi bara: ”vi” eller ”rebellerna”.

Islam är tätt sammanbundet med tradition och musik. Hur tänker man om detta nu? (Fråga från publiken)
– Nej, jag tycker snarare det finns religiös musik – och “musik”. Vi ska inte blanda in religionen för mycket. Det finns de som gör vanlig musik men är religiösa. Det är varje persons ensak vad man är, muslim eller kristen, många är dessutom gifta över religionsgränser.

Har någon blivit stoppad att spela eller sjunga? Har musiker fängslats? (Fråga från publiken)
– En musiker blev fängslad när han sjungit att islamisterna skulle ”sticka härifrån”. Men folk lyckades få honom fri, två gånger. Men vi har inga politiska fångar som är musiker. Då skulle presidenten bli dödad! Man ska inte överdriva, men det är enkelt på vissa sätt i Mali.

Har det blivit svårare att få visum till Europa för artister från Afrika? (Fråga från publiken)
– Det har blivit mycket svårare de senaste åren. Handläggarna tror att alla vill stanna i Europa. Förut kunde man få visum för ett – två år i taget. Nu får man för enstaka veckor i taget, den exakta tiden som man ska turnera. Just denna gång gick det bättre för oss. Men även om man är internationellt känd kan man ändå stöta på besvärliga handläggare.

Har många musiker lämnat Mali nu?
– Många flydde på en gång. Men det är inte så lätt att leva i vissa andra länder heller, det är ofta dyrare. Även Bamako är betydligt dyrare än i mindre städer och på landsbygden. Men när de norra delarna befriades, flyttade de flesta tillbaks.

Vieux 3Finns det musikskolor i Mali? (Fråga från publiken)
– Ja, jag är själv musiklärare och har gått fyra års utbildning i Bamako. Men det är mer vanligt att man är traditionell lärling i sin familj. Man lär sig tekniken i skolan, men musiken hemma!

Har nya musikaliska uttryck kommit fram under konflikten? Vad gör civilsamhället? (Fråga från publiken)
– Jag tror många ungdomar har fått en tankeställare av vad som hänt, både de som har och de som inte har någon utbildning – och pushats till att göra något, insett att man måste jobba för att något ska förändras. När krisen började försvann hjälporganisationerna. Då började malierna själva organisera sig. Själv stödjer jag ett barnhem, det fanns inte längre någon kvar som drev det. Det finns stor korruption i Mali, man ger inte pengar till vem som helst. Nu har jag skapat en organisation med sju anställda ungdomar. Vi stödjer föräldralösa barn så de kan spela musik, ger dem gitarrer och jobbar mot malariaspridning. 10 % av intäkterna från min senaste skiva går till organisationen. Efter att en båt sjunkit i Nigerfloden och nästan ett hundratal omkommit, köpte jag in massa flytvästar från USA.  Detta gör jag, en annan gör något och en tredje gör något.

Vad tror du om framtiden?
– Jag är optimistisk, just nu är det nästan bara i staden Kidal som det är farligt att vara i. Jag tror att Festival au Désert (Ökenfestivalen) kommer att kunna arrangeras nästa år som vanligt.

Bilder: Karolina Jeppson (konsert) och Annelie Bergh (konference)

Dette indlæg blev posted i Features og tagged , .

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *